måndag 29 september 2014

arbetet

De senaste dagarna har jag snusat lite på mitt kommande jobb. Jag har deltagit i skolningar som hållits både på centret i Fatick och i en by som heter Gandiaye (på vägen mot Kaolack, en väldigt hålrik väg). Hittills har det mest handlat om att öva barnsånger och det passar mig utmärkt. Dels lär jag mig språk, dels musik som antagligen kommer att vara viktigt i arbetet. Ja, och så är ju musik trevligt som bara den.

Skolningarna har också gett mig möjlighet att se hur saker görs här i landet och i kyrkan helt konkret. Det är inte som på peffan (pedagogiska fakulteten) där man skulle ha allt färdigt för att inte lämna någon tom tid.  Här väntas det friskt, talaren håller ordet den tid hen vill (ibland slutar man tidigare för att man ska gå på begravning, eller så har  an mycket att säga och säger det) och ibland avbryts mötet då någon kommer och går. Det ger en ganska lugn känsla. Man ska inte ha bråttom i detta land. Det är viktigare att se varandra.  I kulturen verkar inlärningen ofta betona utantill repetition. Det har sina goda sidor i ett land där penna och papper är dyrt.

Det mest trevliga är att få stifta bekantskap med människorna. Att lära sig namn är rätt så utmanande, men det ska man satsa på. Jag har också fått se några barngrupper in action. Den biten upplever jag är väldigt viktig eftersom det ger insikt i förhållandet mellan barn och vuxna samt i vad som eventuellt kunde vara sådant som kyrkan skulle vilja jobba vidare med.


söndag 28 september 2014

bönesvar

Ikväll kom jag hem från en resa med en hel del saker att sätta i kylskåpet. Då märkte jag att strömmen flimrade igen! Så jag beslöt att vänta ett tag med att packa upp maten och gjorde annat istället. Mörkret sänkte sig hastigt och jag tog fram ficklampan. Ute lyste gatlyktan på som vanligt. "Å nej!"tänkte jag. "Inte nu igen!" Bad Gud att hjälpa mig så att vi skulle komma till botten med problemet och så tog jag fram en bok för att läsa.

En stund senare hörde jag husägaren komma på besök. Han hade råkat ha vägarna förbi, hade undrat varför det inte lyste trots att jag var hemma och dessutom ville han meddela att han beställt byggarbetare att komma och täta mitt aning läckande tak imorgon. Skönt! Dessutom frågade han om elen och ringde en släkting som jobbar för det lokala elbolaget. Släktingen kom omedelbums med moped från stan. Dessutom visade det sig att det denna gång räckte med att slå av och på huvudströmbytaren som slagit av pga en för hög el-pik eller något liknande. (Förra gången då enbart mitt hus var utan ström hade den åtgärden ingen som helst inverkan.) Fick telefonnumret till släktingen ifall det i framtiden inte skulle hjälpa med att justera huvudströmbrytaren.

Jag måste säga att den Senegalesiska gästfriheten (teranga) är underbar! Människor hjälper varandra. Och Gud skickar människor då man behöver dem. Tack!

onsdag 17 september 2014

tekniska problem :)

Den senaste tiden har det regnat på ett trevligt sätt. Men det medför också att strömmen far. En dag var den av hela natten, men lyckligtvis smalt inte sakerna i frysen. Det är ganska vanligt nu att strömmen går på och av i den grad att det blir svårt att tvätta kläder i maskin. Och ibland går den då jag ska skypa med mina vänner. Jag tar det med ro, för det är precis vad jag hade väntat mig. Oftast behöver jag inte heller svettas för mycket på natten eftersom det antingen är svalt pga regnet eller så kommer strömmen på efter ett tag iaf. Man klarar sig bra i ficklampsljus. Fast igår funkade inte de heller. Jag misstänker starkt att det berodde på solstormen, eftersom apparaterna började funka igen då det väl hade blivit riktigt mörkt. Lyckligtvis har jag stearinljus. Det är faktiskt mysigt.

Enda gången jag tog det hårt var den eftermiddagen då jag inte ville öppna kylskåpet och släppa in värmen pga strömbristen och sedan märkte att det enbart var mitt hus som saknade ström. Det fick mig att anta att det var ett större problem som måste åtgärdas. Huset har inga proppar och spänningen hade flimrat och blivit svagare under hela dagen. I det skedet var jag ordentligt hungrig och det var mycket jag hade skjutit upp tills strömmen skulle komma tillbaka. Men sedan kom strömmen tillbaka iaf helt plötsligt. Då var jag lättad!

I morse berättade en av mina anställda att en stor groda höll på att äta upp en mindre groda under en av mina buskar. Det visade sig vara två ganska stora grodor. Kanske paddor? Djurlivet här är mycket mer påtagligt än i Finland. Nyfödda lamm och killingar finns överallt. Sällskapsdjur saknas dock totalt. Men det kanske inte behövs ifall man har både hästar, får, höns, gris och get på sin gård?





måndag 15 september 2014

Julsång och katter

Jag har haft ett skönt veckoslut då jag "inte gjort någonting alls", utan mest bara latat mig hemma i lugn och ro. Skönt!

Under veckan träffade jag en kattunge som jamade på min gård. Det ledde till lite kattdiskussion med mina anställda under vilken det kom fram att föda heter "rim" på serer. Då insåg jag att jag kan en sång med det ordet: Yeesu rimte Betlehem= Jesus föddes i Betlehem. Bokstaven t i "rimte" är suffixet -it som indikerar att verbet kopplas ihop med platsen där Jesus föddes.

Med vår lärare fortsatte diskussionen och då fick vi veta att "rim" är det verb som används då djur föder och inte då människor föder. Ordagrant betyder det "sätta ner" (eller egentligen "mettre bas" på franska). Jag tycker det är ett spännande teologiskt ställningstagande. Inkarnationen hade djuriska och ödmjukande aspekter. Dessutom indikerar det att dualismens gap är överbryggat.

"Han gick längs åkerrenar. Han slog sig ner på stranden [...] Sedan dess är marken helig. Ängar källor, berg och vind bär en lovsång vänd mot Gud."

(Jag tror iofs att det var heligt redan tidigare eftersom Gud redan skapat det, men iaf. En fin sång. Var det Per Harling eller Åke Edvinsson som skrev den?)


tisdag 9 september 2014

Ungdomsläger i Ngaparou

Under veckoslutet styrde jag och två kolleger kosan till Ngaparou nära Mbour. Under veckan hölls där ett läger för unga och unga vuxna (ca 15-35 åringar). Jag ville se vad de gör och hur det fungerar. De organiserar det hela själva. Samtidigt fick jag en chans att se min barndoms semesterställe. Fast det blev nog mer att träffa folk och lyssna på programmet: drama, lekar (likt finska skribalekar), lovsång, seminarium kring andlighet och politik.

Ngaparou lägerområde. 

Seminarium om andlighet och politik. Medverkande bl.a. pastorn i St Louis Pierre Sene samt en kristen politiker. En fråga som ställdes var hur man ska ställa sig till mystik i politiken. Jag skulle gärna ha förstått svaret bättre, men jag tror det hade krävt bättre förmåga att läsa mellan raderna. 

På söndagen blev det gudstjänst i Mbour. Det var där jag första gången hörde om att ta emot Jesus i mitt hjärta och där jag spelat Maria på åsnan och där jag lärde mig mina första "psalmer".

En strand vid Mbour, med traditionella senegalesiska båtar.

På väg hem genom stan stötte vi på flera folksamlingar som sprang eller annars bara gick. Vi funderade om det kanske rörde sig om kankouran. Det börjar vara den tiden på året.

Landskapet är grönt nu!

Runt Thiadiaye var hirsen faktiskt hög. Hos oss går den oss till knäna.
 

tisdag 2 september 2014

Språkstudier

Det börjar nu efter en månad kännas som om jag kan kommunicera en aning på serer. Det blir en hel del grammatik på lektionerna, för språket har en massa olika sätt att uttrycka saker. I vår bok finns långa scheman för böjning av verb. Dessutom är tankesättet annorlunda. Det finns något som kallas durativ och perfektiv, vilket kanske beskriver om en handling har pågått en stund eller om den nyss börjat och ska pågå en stund. Än så länge känns det en aning oklart. En annan oklar sak är suffixet -it. Sätter man det till ett verb kan det indikera sätt (snabbt), medel (gaffel) eller preciserad plats (till Fundioun). De två första betydelserna är ok, men ibland behövs inte -it för att indikera plats. Med lite fler exempel blir det väl lättare antar jag.

Flitiga studerande.
En del ljud är väldigt besvärliga, men på den punkten tycker jag att det går framåt eftersom jag börjar höra lite hur det borde vara. Det finns även scheman med uttalsövningar och de är användbara. Förutom att språket kräver mycket grammatik har den också rikligt med ord och speciellt verb. Den biten är inte helt lätt, men jag har märkt att mitt minne fungerar bättre om jag ritar bilder.


Språk och kultur är invävda i varandra. Ta t.ex. verbet "bug". I Senegal kan man räkna med att få en massa saker ifall man säger att man gillar dem. Hos F i Mbour, fick jag cuurai (en sorts rökelse) bara för att jag var nyfiken på vad det var och de började fråga om jag gillar det. Jag hade inte alls tänkt att de skulle börja ge mig cuurai, men då jag kom hem hade jag tillräckligt för flera månader och ett kärl att bränna det i. På torget händer det också att kvinnor säger: "Ge mig din klänning." Allt detta känns ganska ovant för mig som finländare. Men så lärde jag mig att ordet "bug" inte enbart betyder att vilja ha utan också att gilla. Detta tankesätt överförs också på franska, eftersom det är inbäddat i kulturen. På wolof har man olika ord för att gilla och att vilja ha, men kulturen är den samma.

Det här är min nya look. Det är skönt att slippa fundera på frisyr varje morgon och jag tror det luftar bättre också. Fast i duschen gäller det att akta sig för att syssla med tovning.