måndag 26 januari 2015

Kulturella tilldragelser

Veckoslutet har varit fyllt med trumning och uppståndelse i vårt kvarter. Först var det en kvinnlig initieringsrit (ndut) inför bröllop, men den märkte jag knappt. På fredagen kom jag hem för lunch då min hemhjälp beslöt sig att ta reda på vad det var för rabalder på gatan. Jag tänkte att det kanske igen var ett gräl mellan några skolbarn, men hon återvände upprymd och deklarerade att kankouran hade passerat huset. Det var förvånande eftersom kankouran försiggår  ungefär i september och då i området Casamance och i staden Mbour – inte i Fatick.



Kankouran hör ihop med en viss stams omskärelseriter och representerar en ande. Unga män klär sig i en gräsdräkt och går runt och beter sig hotfullt med macheten (coupcoup) i häderna. Jag minns det som en spännande lek i vår barndom. Alla håller sig på bra avstånd, men springer gärna efter för att se vad han tänker göra. Jag gav mig av med min hemhjälps syster, men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, så jag vågade inte gå så nära. Han väntade för att se om jag tänkte ta foto (en viting i röd kjol syns på långt håll), men hans kompis sade att de ville ha 1000 francs och det hade jag inte tagit med mig. Kompisen sålde också ”medicin”. I Casamance lever traditionella föreställningar och traditioner kvar betydligt starkare än hos oss här och därför uppfattas de ha starkare krafter än här. Min granne hade köpt ”medicinen” mot Satan (olycka och sjukdomar) vilket bestod av en hop rullat gräs och skulle användas ungefär som en tvål.   



Igår var det så dags för  en annan föreställning, simbou. Tre unga män hade klätt ut sig i skinn och målat sina kroppar. Sedan hade de dansföreställning på skolgården i grannskapet. Några grion (personer ur narrernas kast) stod för trummningen. Inträdet var 100 francs (ca 6 cent), men många försökte se utan biljett genom att sätta sig på muren, klättra in eller bara stå utanför osv. Alltemellanåt sprang männen ut för att ta fast någon friåkare och förde in dem i ringen där de förnedrades med slag eller genanta rörelser. Ibland blev någon tjej tvungen att dansa och trots att jag betalt måste jag göra det också. Hela idén är att underhålla och hålla upp spänningen. Killarna hade t.ex. också gått på eld och glas. En av dem skulle visst pierca tungan nästa dag. Det var nästan enbart barn och ungdomar bland åskådarna.


onsdag 21 januari 2015

Kvinnornas bibelstudiegrupp

Jag hade hört att det skulle börja kl 16.30. Under dagen meddelade några personer att de kommer med mig och inte alla kom i tid till de ställen vi kommit överens om. Den som är för sen får ofta höra att den ska betala förseningsnota. Men det började först kl 17, så vi var faktiskt bland de första där. Hittills har jag ofta varit försenad.

Kvällen gick i stor grad på serer och fast jag förstår vad vi talar om vet jag inte exakt vad folk säger. Men det är bra att höra språket, för jag har inte använt det nu så mycket som under studierna. Vi läste Ps 145: 8-21. Först en gång och sedan två verser i taget med funderingar från gruppen. Det skulle vara kulturmässigt jätte lärorikt att hänga med om jag skulle förstå allt. Nu gissar jag mig till vilka olika sorters idéer det finns i omlopp:

Jag fick t.ex. för mig att en av kvinnorna förfäktade en väldigt bokstavstrogen uppfattning om hur man ska tänka om Bibeln, i samma slags anda som många muslimer i landet tycker att man inte kan ifrågasätta någon av Koranens alla utsagor. (Dvs ganska likt vad man kan stöta på i finländska bibelstudiegrupper.) En annan verkar vara mer inne på min linje och se texten som någonting som man får/ska tugga på och ställa frågor kring. Men var det verkligen så?

I något skede utbröt en diskussion om hur själva bibelstudiet skulle gå till. Det fanns olika åsikter. Problemet var visst också att det tog lång tid att diskutera och man ville ha möjlighet att hinna hem innan det blev mörkt. Men som sagt, jag ser fram emot den tid då jag kan förstå tillräckligt för att kunna lära mig hur Bibeln ter sig ur sererkvinnors perspektiv.

torsdag 15 januari 2015

Byrå-arbete

Så har jag snart arbetat en vecka. Det har varit roligt att göra ett annorlunda jobb än tidigare. Mest har det faktiskt varit frågan om att precisera vad jag egentligen ska göra i praktiken. Jag har läst protokoll och andra dokument för att bekanta mig med det som görs, samt diskuterat med olika personer. Vi är snart klara med en fransk arbetsbeskrivning. Och så måste allt falla inom ramen för budgeten ;) En annan spännande grej är att försöka hitta en fransk titel, för vilket vi bl.a. konsulterat en fransyska.

Kyrkans ungdomsarbete görs i stor utsträckning av frivilliga unga vuxna. De hade ett årsmöte i lördags och där fick jag vara med. Jag bedömde att 75% av det som sades gick på serer, så det var verkligen viktigt att kunna språket! Lyckligtvis inflikades en del på franska också här och var, vilket var till hjälp för att få en mer preciserad överblick av vad som sades.

Det starkaste inslaget i ungdomsarbetet i kyrkan är säkert körerna. Här är ett youtube-klipp.




fredag 9 januari 2015

Idag började det

Så är jag hemma igen - i dammet (hotell och Dakar var underbart dammfritt jämfört med Fatick och ett hem som inte städats på en vecka) och de sociala plikterna (av ljudet att döma håller de grannens nya babys namngivningsceremonin idag), men också i det goda med sociala relationer (kontakten med grannen och festen, det låter väldigt trevligt med trumrytmerna). Hade egentligen tänkt sova över i Mbour i natt eftersom jag ska dit imorgon igen, men ville kolla upp en del jobbsaker innan dess. Det var min första officiella dag i själva arbetet och jag har blivit riktigt inspirerad. Fast jag tror jag nog ska göra ett besök hos grannen också.

Här kommer igen lite bilder.
Ah! Atlantens vågor är underbart avkopplande i Nianing!

Tyvärr var det lite för kallt och ont om tid mellan allt det jag ville göra, så det blev
ingen simtur denna gång.  Däremot prioriterade jag en bra bok och en morgonlänk. 

Det HÄR hade jag inte väntat mig i Senegal! Hotellet var som en liten fransk bubbla, men med den senegalesiska gästfriheten. Och dansarna skötte sig, trots att det kändes smått absurd) riktigt bra, speciellt i Cancan-numret. 

Det var en skön hydda, utan myggnät på sängen och bara en mygga,
tjockt och skönt sängtäcke, härligt enskild... och så fullmånen förstås.