Ormar, skorpioner, tusenfotingar och andra kryp mår inte bra av att kräla i het sand. Därför söker de sig till skuggiga ställen under dagen, t.ex. till en hydda av hirsblast.
Förra veckan gjorde vi ett besök i den sista av våra dagklubbar som ännu hålls i en sådan hydda. Läraren hade startat dagen tidigt eftersom den heta perioden hade börjat och inga barn orkar koncentrera sig i hettan mitt på dagen. För att inte tala om vandringen hem. Kring halv elva började det blåsa ordentligt. Vi fick oss alla en rejäl dos av damm genom väggar och tak. Överallt! Papper, ögon, bord, hår, krittavlan - allt var dammigt.
Annars var hyddan betydligt mer angenäm än ett klassrum. Den var sval och de små vindilarna som kom igenom väggarna hjälpte att hålla svetten på behaglig nivå. Solljuset sipprade in från tak och väggar. Ljudet av de nästan 40 barnen dämpades fint av hyddans material och av sandgolvet. Jag njöt. Desto mer eftersom det var påtagligt hur läraren gillade barnen och barnen litade på honom. Det var en skön stämning.
Under pausen kom vi att tala om kryp. Tydligen hittar de ofta skorpioner under hinkar eller lådor. Men skorpioner försöker komma undan. Annat kan det vara med ormar. Ibland klättrar de in via taket och då är det bara att få ut barnen och döda djuret. Under samtalet pekade min kollega på något under bordet där jag satt. Det såg ut som en mini-orm och den slingrade sig snabbt. Läraren tog sin sko och slog några gånger. Det var viss en giftig tusenfoting.
Byn håller som bäst på att skaffa material till ett klassrum. Jag förstår dem. I den nuvarande hyddan måste läraren gå hukad eftersom hyddan redan rasat en gång i blåsten och taket nu är lågt. Varje år måste den byggas på nytt. Ett riktigt klassrum är hållbarare, kan låsas, är inte riktigt lika dammigt, kan vara mer skyddat mot giftiga kryp eftersom väggarna är solida osv.
Trots detta ser jag en nytta i att inte stöda bygget ekonomiskt. Det är bra att byn har ansvar för byggnaden som det beslutits från början. I det långa loppet är det nämligen meningen att församlingarna själva ska ta ansvar för klubbarna och det ansvaret ska inte undermineras med att skapa kortsiktiga lösningar utifrån. Det man jobbar för själv tar man också bättre hand om. Vidare bor barnen redan i hyddor, även om de flesta säkert är gjorda av tegel vid det här laget.
Däremot kan man mycket väl be att byn ska hitta medel att bygga sin klass och att barnen under tiden skulle skyddas från faror. Be att arbetet ska få bära långsiktig frukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar