måndag 16 januari 2017

Arbete och rekreation

Anne Marie Dione och Waly Thiao. Vi håller på att analysera vårt data. Samtidigt passar vi på att diskutera t.ex. hur kyrkan kan hjälpa ungdomar och barn att behandla sitt religiösa minoritetsskap genom dialog. Vi kom fram till att idealet vore att samarbeta med skolor, ha sessioner av dialog med lokala religiösa ledare och undervisa barn hur de kan  hantera eventuella konfrontationer. Senare får vi se vad som är möjligt/viktigast att genomföra.

På väg hem träffade jag igen på åsnor. De hade tydligen haft en lång dag!

Små åsnor kan vara helt otroligt gulliga.


fredag 13 januari 2017

Tack för alla julhälsningar och paket!

Jag vill passa på att tacka för kort, brev, paket och tidningar ni har skickat mig! De har kommit lite i taget och paketen kom efter jul. Posten är rätt så långsam här, men det är alltid trevligt att få något och det förgyller min dag, när det än kommer.

Anna-Lena

måndag 9 januari 2017

Vi måste arbeta tillsammans för allas bästa!

Det här är en TED-talk som inspirerade mig. Och jag blev väldigt glad, eftersom jag kunde vara stolt över mitt land. Men frågan är om jag kommer att kunna vara det länge till? Finlands placering har nämligen sjunkit med fem steg sedan dess. Men vad fint att den här slags listor finns och får sin röst hörd! Måtte det få oss att vara mindre själviska som grupp!



söndag 1 januari 2017

Årsskiftet 2016-2017 i Fatick


December präglades i stor utsträckning av ett seminarium för söndagsskollärarna. Vi har fått kontakt med en organisation som jobbar i hela Väst-Afrika med söndagsskola och de gjorde ett mycket bra arbete under skolningen. Tyvärr blev vi tvungna att avbryta seminariet och fortsätta det senare pga ett plötsligt dödsfall som berörde de flesta av kyrkans folk. Här är det viktigt att gå på begravningar och man lämnar allt då det inträffar. Vi har haft en hel massa begravningar den senaste tiden. Arbetet kändes tungt, men viktigt! Be gärna för det.

Efter en morgonlänk råkade jag på en intressant scen: Den närmaste hunden på bilden hade hittat ett kadaver och det hade fåglarna också. För att få ro att äta, hämtade hon en annan hund som höll utkik.

Någon hade satt ut jordnötsskal som husdjur festade på.

Mina adventsljus brann ner väldigt olika snabbt.

Både rika och fattiga kom för att se världens nyfödde räddare. Vilket inkluderande budskap!

"Herre gör mig till ett redskap för din frid..." (på serer). Tack mamma för ditt fina konstverk!


söndag 25 december 2016

God jul!

Att koka Yassa för nio familjer tar tydligen en hel massa tid och mer gas än vad min spis klarar av. Men jag fick hänga lite med min namne, som redan är helt otroligt aktiv, medan vi försökte få allt praktiskt ordnat. En barnaskara på tre personer härjade i mitt vardagsrum och jag tycker jag lyckades underhålla dem ganska bra med att lära dem bygga kojor av soffkuddarna. Det blev en riktigt fullspäckad julafton och vi hann med julklappsöppning. Och trots att jag gärna hade varit mer förberedd, klarade jag liturgin relativt bra i samarbete med församlingens pastor Jean-Noël Faye.

Vi hade tränat med en kör under december och in i sista minuten var det oklart om vi skulle sköta hela gudstjänsten eller bara några sånger på slutet. Det blev en sång på slutet pga tidsbrist inför gudstjänsten. Men den var uppskattad. I morse grävde jag en grop och begravde hönsskinnet som blivit över från igår. Det hade börjat stinka rätt så ordentligt. Sedan städade jag lite, kokade glögg och använde upp allt socker (och nästan all kardemumma) i huset. Nu ska jag på dopfest till kvarterets pastorsfamilj och sedan vidare till den enda amerikanska familjen i stan.

God jul allihopa!

fredag 16 december 2016

Gambia

"By stoking fears that he will not go peacefully, Jammeh may be hoping to bully his way into an offer of amnesty or possibly refuge in a third country. And as distasteful as it is, this option may be the most likely to prevent Gambia from slipping into chaos."

                                                                                                                             FP


torsdag 15 december 2016

Livets ironi

Förra december firade vi bröllop i Niakhar. Idag begravde vi bruden.

tisdag 13 december 2016

Teranga i Bibeln

Jag har tidigare nämnt hur mitt liv här öppnar mina ögon för Bibeln. Jag har ännu ett exempel. Någon kanske minns det där stället i Luk 11:5-8:

5 Han sade till dem: ”Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ 7 Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ 8 Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.

Jag minns hur barn i Finland brukade reagera på texten. De började fnittra: "De hade barnen i sängen, ha-ha!" Men sängar är de facto dyra saker här, så man sover som regel ganska många tillsammans och det är inget att skratta åt. Det gjorde man i Finland också då vi levde under liknande förhållanden.

Däremot är texten nog menad att vara lite lustig skulle jag tro. För det första kommer vännen mitt i natten och så är man förstås utan bröd. Typiskt! (Och kanske lite alarmerande?) Eftersom gästvänlighet är (typ) det högsta värdet i Mellanöstern (och i Senegal, där man kallar det "teranga") måste man förstås försöka göra något åt saken. Så man går till en annan vän. Man vill ju verkligen ta emot sin gäst väl. Vännen i sin tur tycker förstås det är sjukt irriterande, men enligt "alla" regler, borde den personen ha varit mer positiv. Så då blir det en lite komisk situation, då personen beter sig oväntat, samtidigt som man känner igen sig i känslan.

Jag känner i alla fall igen mig. Min finländska läggning och teranga kan leda till inre konflikter senast då den 4e personen stiger in genom dörren, just som man kommit hem, och dessutom oftast minst en bär på soxla (=behov). Och Jesus har rätt: Till slut ger man nästan vad som helst bara man får ro att vara i fred. Så påflugenhet lönar sig. Vad lära vi härav? Gud är gästvänlig och kan påverkas, även då det vi ber om inte nödvändigtvis är på sin plats?

söndag 4 december 2016

Vilket privilegium!

För några veckor sedan hade jag en riktigt dålig dag: Hade en massa ogjort jobb, sociala plikter, problem med bankomater och insåg plötsligt att jag befann mig på golvet efter att min "nya" stol gått sönder.

En av mina "plikter" den dagen var att gå på en namngivningsceremoni. Stressad gav jag mig iväg, men man "kan bara inte" ha riktigt bråttom i Senegal, så takten trappades av under vägen. Väl framme insåg jag att det nu var "the real deal" på gång. Här dansade och trummade serer-kulturens proffs och inflytelserika kvinnor. En griotte underhöll oss med något som jag tolkade som socialt spex, även om min bänkgranne svarade nekande då jag frågade.

video


Förstås blev jag tvingad att dansa, trots att jag verkligen kände mig som en anka på balett (även om balett är så långt från serer dans man nog kan komma). Men det var en så fantastisk möjlighet att iaktta kulturens rikedom och jag kände mig varmt välkomnad. (Om vi bara kunde lära oss att ha den inställningen till utlänningar i Finland!) Det märktes förstås att det fanns en hel massa jag inte förstod, men jag frågade allt emellanåt.

Plötsligt kom det in en man med en talande trumma (en som ändrar ton beroende av den spänning som uppstår i remmar då trumman knips åt i armhålan...) Trummaren kungjorde förstagångsmammans ankomst. Hon hade rikligt med smink och fantastisk klänning, som hade passat på självständighetsbalen. Kvinnor bredde ut vackra tyg framför hennes fötter. Trummaren själv verkade samtidigt nonchalant och uppmärksam och... Det märktes att han kunde sin sak, hade fått otrolig rutin i det (kanske t.o.m. för mycket) och visste precis när han skulle  dra en trumvirvel för att hänga med i det sociala spel som utspelade sig framför oss. Bland annat börjar griotter lovorda någon tills personen tycker de har prisat dem tillräckligt och skänker dem en sedel för att det inte ska bli för pinsamt. Lyckligtvis förstod de att inte lovprisa mig flera gånger, för pengarna tog slut.

Den dagen blev en fin dag. Jag var stolt över den rika senegalesiska kulturen och så tacksam att kunna få ta del av den, även om det antagligen alltid kommer att vara ett skrap på ytan för mig som västerlänning. Det finns så otroliga djup här, som vi inte har en endaste blekblå aning om i Finland. Världen är så stor och så full av skatter!


Veckoslutssysslor

På torsdag kom jag hem från en längre resa och på kvällen uppmärksammade min nattvakt mig om att däcket var helt tomt. Jag är väldigt glad för att det inte gått sönder under vägen. (Tack Gud!)


Eftersom jag har en storebror som lärt sin syster att byta däck, beslöt jag mig att ta mig an uppgiften följande morgon. Trots att jag inte kände mig överdrivet varm svettades jag ymnigt i ansiktet.


Binta Marone, som jobbar hos mig tyckte hon ville pröva hon också.


Det var ett antal år sedan jag gjort det här senast, så det tog lite tid och jag glömde ett steg och fick backa lite. Men det gick riktigt bra tills vi skulle få upp bultarna. Det hjälpte inte att stå på la clée (skiftnyckelskaftet?), så vi kallade några killar till hjälp. De lyckades inte heller trots vatten och "percussion shocks". Det visade sig att själva nyckeln var för fjuttig, för då vi fick tag på en annan gick det i ett nafs.

Då  reservdäcket var på plats visade en kollega mig till däckreparatören. Eftersom det tidigare konstaterats ett problem med ventilen blev jag överraskad att märka att däcket hade två hål som läckte rikligt. Reparatören, herr Sy, konstaterade att det lätt skulle gå att lägga in en innerring och sedan skulle ringen vara ok en lång tid framöver. Sagt och gjort. Det märktes att herr Sy var van att byta däck, för det gick i ett huj. Det ska nog skaffas 4 nya däck snart, trots allt. Misstänker att de är under rätt hårt slitage.


Pastorn i vår församling kallade oss till möte för någon månad sedan med resultatet att jag fick två egna gudstjänst-turer. Det var bara att låta sy upp en alba, eftersom församlingens är väldigt stor och lång. Jag var nöjd med resultatet.

Nu gäller det bara att förbättra min liturgi-vana på serer. Det är i princip lätt, eftersom man bara behöver läsa innantill, men jag skulle vilja bli bättre på det och kunna nyansera. Märkte t.ex. plötsligt att jag var inne i den allmänna förbönen utan att riktigt ha märkt hur jag hamnade där. Och så hade jag missat dagens bön, som man skriver själv, och fick improvisera på franska. Men vid det laget var jag så insatt i söndagens tema, att det inte alls var svårt att hitta orden efter att ha bett en tyst bön om ledning. Hade förberett mig på att själv översätta predikan till serer, men kyrkans president Thomas Diouf hoppade in och gjorde ett bra jobb. Och så har vi har numera en fin kör i församlingen och det är många väldigt glada för. (Tack Herre!)




tisdag 8 november 2016

Kvinnornas bibelstudium - om att svära

Förra veckan hade vi bibelstudium med texten om Johannes döparens död (Markus ev). Vi hade nyss haft Allhelgona, som här hålls 1.11 till skillnad från i Finland. Avsnittet började med att olika personer trodde att Jesus var t.ex. Elia eller en uppstånden Johannes döparen. Plötsligt insåg jag att det för en serer inte alls ter sig så hemskt konstigt. Döden är nämligen inte så definitiv i deras traditionella världsbild. Här finns tankar om reinkarnation och upplevelser av att ha råkat på människor som nyss dött. (Sådana upplevelser talas det om i Finland också.) Det är en orsak till att man här alltid ska specificera vad man menar då man säger att Jesus har uppstått från de döda.

Dessa tankar ledde mig in på orsaken till att folk trodde Jesus var Elia eller Johannes. Och det gav en intressant synvinkel: Elia levde under en tid då det norra kungariket Israel hade en kung som ville införa en främmande gud och åsidosätta Israels egen. Elia kämpde mot det och mot orättvisor som kungen ville syssla med. Johannes igen talade om att omvända sig dvs. sluta upp att göra orättvisa och dåliga saker. Det var alltså sådana budskap Jesus kopplades ihop med: Att följa den Enda Guden och att vända tillbaka från felaktiga vägar, även om det kan kosta en mycket, som det gjorde för Johannes.

Mina senegalesiska vänner fokuserade på Herodes, som inte tänkte efter innan han lovade för mycket. Därför handlade han mot sitt samvete genom att döda Johannes. De konstaterade att man ska tänka efter innan man svär att göra något, t.ex. att gifta sig. I den här kulturen är det vanligt att man säger något för att bibehålla god stämning eller inte skada någons heder, utan att man nödvändigtvis tänker göra vad man sagt. Därför bedyrar man ofta för att visa att man menar allvar. Gud har mycket att säga om den saken. Moseböckerna säger att man inte ska svära vid Gud, eller hans tron etc. Har man sedan lovat något så ska man skynda sig att uppfylla det, för att inte i misstag låta bli att göra vad man sagt. Ditt ja ska vara ja och ditt nej ska vara nej. Sererernas kultur är ofta mycket närmare GTs kultur än den västerländska. Men antagligen har Bibeln haft inverkan under många tusen år: De moderna israeler jag träffat är väldigt rakt på sak :)




måndag 7 november 2016

Turandoor

Igår vick en liten flicka på bara några dagar sitt namn. Hon heter Anna Lena Ndour. Det innebär att jag är lite utav en gudmor för henne. Då jag frågade vilket ansvar det innebar berättade de att jag skulle köpa en väska med saker att ge till babyn. Det visade sig nog innebära lite mer, som jag sedan kom ihåg att jag sett någon gång, men ju hade glömt. Det blev en lång, varm och spännande dag hos min kompis. Det var mycket ljud, trevligt snack (varav jag inte förstod allt för mycket eftersom de talade snabbt och i munnen på varandra) en del lovsjungande av mig (och sedan skulle jag betala lovprisaren, det hör till) en del dansande och en hel massa serer-sånger. Vissa personer har sina egna sånger lärde jag mig. Jag tror jag fick en jag också.


lördag 5 november 2016

En sån dag Herre!


Idag har jag skrattat mycket. Jag visste att det var flera personer jag skulle träffa, men det var inte mer än en sak som jag verkligen hade en tidpunkt för. Under dagens lopp bestämde jag tid med tre olika personer och tre gånger höll inte tiden alls, och det var delvis mitt fel. Allt flyter här och det får man räkna med. Kanske är det bäst att inte planera vissa saker allt för noggrant..? Överraskningar råkar man nämligen på stup i kvarten. Både på jobbet och i privatlivet. Och så får man helt enkelt bara skratta åt det som kanske inte följer manuskriptet. Nyckeln är nog att inte räkna med att hinna med så mycket. Denna dag var lång och späckad och full av fina människor, bland annat än rätt så nyfödd en.

Den första tiden på jobbet har i mångt och mycket handlat om att röja i de material vi har. En massa lådor med gamla böcker delade jag upp till användning i de olika församlingarna. Tomma burkar som jag sparat under åren distribuerades i dagklubbarna. De arbetsblad som ännu skulle distribueras i år har ordnats upp och så hittade jag en låda med gamla bilder som klippts itu /i fyra bitar så att de bildar pussel. Och jag måste säga att det blev ett enormt pusslande att ordna upp dem för att kunna distribuera i dagklubbarna. Det var en fin pedagogisk idé som min föregångare haft. Och allt blev klart med den budgetuppföljning vi sysslat med under veckan. Så även det pusslet har fallit på plats. Skönt med lite ordning i arbetsrummet igen!

Lyckligtvis fick jag hjälp av vår amerikanska praktikant, aka Jegaan Diouf, med pusslet. Annars hade jag nog varit i trubbel. Ett stort tack till honom och till Mosaan Faye, en annan praktikant som också hängde med på ett hörn.

Jag är så tacksam, för det känns verkligen som om rollerna i vårt team börjar klarna.