lördag 16 september 2017

Diverse intryck från september

Taxins fönster är öppna. Kön på motorvägen kryper fram. Vi andas avgas och solen skiner in på min bara arm. Jag täcker den med min skarf för att inte bli bränd. Vi missionärer studerar wolof några dagar i Dakar och det har varit riktigt roligt. Trafiken ut och in ur stan fungerar riktigt bra om man är tidig, men inte om man jobbar lite senare.  Inför Tabaski åker taxi-priserna uppåt.

Gatorna i Mbour är tomma. Det är Tabaski och alla är hemma hos sig och äter sitt får, eller en del av grannens som man fått som gåva. Det har varit lättare att tala med mina senegalesiska syskon under festen efter språkkursen. Min frys är fylld med får då jag kommer hem – mitt och min hemhjälps kött. Det var stora bitar.

Min kilimatti (luftkonditionering) fungerar inte pga dålig ström under kvällarna. Startar jag den på eftermiddagen går det ibland. Fläkten klarar sig om man håller in knappen en stund tills den fått ordentlig fart. Jag har haft två pallar att stå i ett hörn och plötsligt märker jag att de har möglat. De är gjorda av mjukt trä. Jag torkar bort möglet och hoppas att de torkar.


 Kvällsprogram under Ngaparous ungdomsläger. Plötsligt börjar grisen någon donerat tjuta något vansinnigt. Jag och några amerikaner förundras över att de valt att slakta den just nu. Vore det inte bättre på morgonen då det är ljust och köttet hålls färskt till måltiden? Vi får reda på att det inte var slakt utan rakning som gällde. Man ska ta bort håret först. Nästa morgon tjuter grisen igen medan vi håller på med en lek. Till lunch sitter vi runt vårt risfat för sju. Anne Marie och hennes syster tar i var sin sida av köttklumpen och river av små bitar som de delar åt var och en. De som inte äter griskött hade möjlighet att samlas runt ett fat med höna istället.


Under eftermiddagens bad i havet är det en av lägerdeltagarna som blivit stucken av en fisk. Lägrets hälsovårdare anser att han borde få stelkrampsspruta. Man frågar om jag kan hämta sprutan vid apoteket med bil. En av dem följer med och frågar jag hur hon kom att bli hälsovårdare. Till svar får jag veta att en av kyrkans första kvinnliga sjukskötare hade bott hos kvinnans familj då hon var liten. Som flicka hade hon fått hjälpa till med att byta bandage och annat. Det hade gjort stort intryck och sedan dess var det hennes dröm att jobba med hälsovård. Här bör kanske tilläggas, att ganska få av kyrkans kvinnor hade ett yrke vid den tiden. Exemplets makt är stor!



I väntan på att min bil ska repareras i Dakar söker jag mig till ett kafé med internet. Jag vill kolla mailen och hämta ett dokument som jag ska läsa igenom. Presscafé är luftkonditionerat och utrustat som om jag vore i Europa. Kunderna är välklädda i mbubou (muslimsk dress för män) eller västerländskt avslappnade. En ljudlös TV-skärm visar ett franskt diskussionsprogram med ett fotbollsinslag från… Åbo! Det regnar tydligen.  På väg hem till missionens lägenhet frågar jag någon vad det är för tält de spänt upp i korsningen bredvid. Tydligen firar man minnet av en viktig person. I högtalarna bes och sjungs det på arabiska hela kvällen, men jag håller ändå balkongdörrarna öppna. Så länge det finns luftdrag känns 30 grader inte så farligt.


söndag 10 september 2017

Ungdomsläger 2017


Jag har just lämnat ungdomsorganisationens läger.  I år hade den två olika program: ett f 17 (där avhandlades t.ex. familjeplanering) och ett annat för de yngre. Då lägerchefen bad 5-10 åringarna, sedan 11-15 och 16-17 att stiga fram blev jag lite nervös. Det var väldigt stor variation i ålder och vi hade förberett oss för högstadieåldern. Men här är alla minderåriga bara barn helt enkelt. Slutligen hade vi ca 24 ungdomar mellan tio och 16, plus några barn från 2-6. De sistnämnda hängde med det de nu kunde. De verkade ha helt ok kul. Orkade de inte underhöll de varandra eller hängde med sina mammor.

Lärdomar från första undervisningsförsöket:
1) Spårning måste göras väldigt lätt, eftersom folk inte är vana med det.
2) Senegalesiska ungdomsgrupper kan presentera en berättelse med bilder trots att de aldrig gjort det tidigare. Coolt!
3) De var också sjukt duktiga på att översätta direkt till sitt modersmål medan de läser en fransk text. Jag är verkligt imponerad!
4) Jag kan inte själv hålla lektion på serer om jag bara förberett mig på franska. (Knappast annars heller.)
5) Vi måste satsa mer på att sätta in korta bekanta lekar här och var.
6) Mot slutet av veckan är alla faktiskt jätte trötta. (Hm... varför tänkte jag inte på det tidigare?)

Några intryck från lägret: Flickorna tjuter av skratt då den förlorade sonen tar fram sin bästa raggar-maner och dimper ner mitt på deras bänk – som för övrigt snabbt blir tom. Till slut lyckas han få en 5-åring att sitta kvar vilt fnittrande medan han teatraliskt ger henne ”sedlar”. Alla tycker vi det är sjukt lustigt. Ändå reflekterar jag över att den enda rollen för kvinnor i Jesu liknelse är just denna. Det hade jag inte tänkt på då vi planerade. Skönt att Lukasevangeliet har fått med fler berättelser där kvinnor är i huvudrollen!

En eftermiddag hålls traditionell serer brottning. Vilken show! Killarna har olika förberedande ”ritualer” som de överdriver med glimten i ögat. Bland annat häller det litervis med vatten över sig i flera repriser för att nästa sekund slänga sand på kroppen. Ibland utmanar de varandra med att dra streck i sanden. Då en kille förlorar gör han stort nummer av det så att vi får svårt att andas i munterheten. De är duktiga på brottning också. Hela tiden kommenteras händelserna i mikrofon. Jag förstår inte allt men det låter väldigt proffsigt och de får in en massa humor de med.

video



tisdag 22 augusti 2017

Regnperiod

Då jag kom var det sjukt svettigt i Fatick. Inte kanske så sjukt varmt, fast det nog var kring trettio också på natten. I slutet av förra veckan kom regnen igång på nytt och så var det svalt och behagligt ett bra tag. Just vad åkrarna och jag behövde. 

På centret och lite här och var ser man... först trodde jag det var flugor, bromsar eller eventuellt några andra insekter, men det var förstås små söta grodor. Det syns då man zoomar kameran. 


På lördag hade en av mina vänner haft nattskifte, så medan hon sov på soffan tog jag fram modelleran jag pantat på i evigheter. Jag och barnen hade riktigt kul.

Fick äntligen gjort det jag ursprungligen tänkt: Ett pussel i lera. Men  eftersom vi hittat ganska billiga träpussel har vi använt dem på jobbet istället. Leran är väldigt skör. Men roligt var det att jobba med händerna.





tisdag 18 juli 2017

Bröllop, barnvälsignelse och blindtarm

Det är så annorlunda i Norden! Här finns möjligheter, frihet, starka naturupplevelser, familjen, svenskspråkiga vänner i stor mängd (tack att ni finns!) överflöd, hög levnadsstandard,  anonymitet, torr svalka, finlandssvenskt perspektiv på gott och på ont...

Det är bra för den som vill koppla om helt. Mina senaste dagar har varit uppslukade av en blindtarms operation. Den kom överraskande (gör det kanske alltid?) och gick förvånande lätt. Men det krävde en viss mental och fysisk omställning. Är tacksam att ha tillgång till finsk hälsovård! Tack alla skattebetalare!

Parallellt med detta är alla mina härliga människor som jag får återse. Bröllop, barnvälsignelse och vänners barn att träffa första gången. Och syskonbarn. Det är väldigt rörande vilket får mig att känna mig som Maria: begrundande i mitt hjärta.

Övergången mellan kulturer gick lätt den här gången. Kanske för att livet är mer stabilt efter tre år.

onsdag 28 juni 2017

Så kom det då äntigen

video

Det efterlängtade regnet. Jag hann se det innan jag far. Naturen är så vacker med moln och mulet väder!  Fick gräva lite så att regnet åker iväg på rätt sätt.


fredag 23 juni 2017

På slutrakan av mitt tredje år

Denna vecka åkte vi till en församlingsförskola och talade med
dess lokala byrå om deras ansvar och om barns rättigheter.

 Inför semestern och regnperioden beslöt jag att försöka få ordning på min gård. Här har vi tagit ner grenar som störde telefonkabeln. Kändes plötsligt som att ha julgranar på gården.
 Mitt uthus har fått nytt tak och överlopps stenar behövde få en nyttig användning.
 Vi har haft några dagar och några regndroppar med härlig svalka! 



lördag 17 juni 2017

Mera begravningar

Idag var det en jag inte for på. En förskollärares släkting. Här är en bit av dialogen:

A-L: Vem var det som dog, sa du? Hans pappa?
Kollega: Nej, hans lillabror.
A-L: Hur gammal var han?
Kollega: Något kring 60.
(Här tycker jag det är lite skumt med en lillabror som är äldre än den unga förskolläraren.)
A-L: Ah! Är det hans "tokoor" (morbror)?
Kolleger: Nej, det är inte hans morbror utan hans lilla pappa.
A-L: ?
Kolleger: Hans pappa: Hans pappas lillabror.
A-L: I see!



I onsdags var det begravning för en av teologie studerandenas pappa som begravdes. Vi satt under ett träd från middag till kväll.  Trots skuggan hann jag bränna mig riktigt ordentligt.




tisdag 6 juni 2017

Om kontextualisering och maktstrukuterer

Den som läst mitt senaste rundbrev vet att jag har funderat en del på kontextualisering. Jag hittade nyss ett nytt klipp som påminde mig om det igen. Hur evangeliet tar sig nya former i en ny kontext: Det innebär varken enbart den kultur evangeliet kom ifrån eller ett tillskott till den kultur det kommit till. Det är mer än någondera. Klippet visar också hur samhälleliga maktstrukturer kan kullkastas inifrån systemet självt. Äh, ta en titt själva. Jag tror man kan få textning genom att trycka på en av knapparna nere till höger i bildrutan.

Enjoy!


lördag 3 juni 2017

Jag möttes av dans

video
En kväll sjöng de: "Jag är glad att se dig idag. Må Gud välsigna dig" till varandra.

Det är någonting speciellt med att komma till jobbet på morgonen och mötas av dans. Att sedan utmanas till en "dansduell" är också kul. Det var sista dagen av vårt söndagsskolseminarium och kvinnorna (för församlingarna har mest valt kvinnor som de hoppas ska stanna i församlingen) hade stannat uppe och dansat och sjungit ganska länge igår. I serer-kulturen är dans tätt kopplat till humor. Man försöker göra något oväntat som väcker allmän munterhet. En av kvinnorna gjorde en parodi: Hon slog sin sko till marken och ställde sig framför en annan person i låtsad vördnad. Det egentliga fenomenet har jag sett en gång, men den gången kände jag igen det från någon bild jag sett någonstans. Här följer min beskrivning av händelsen.

Jag körde hemåt tillsammans med min "bror" då vi möttes av en stor folkmassa i en stad vid landsvägen. Jag har lärt mig att man ska vara försiktig med folksamlingar eftersom de lätt kan spåra ur. Min bror varnade mig också att köra försiktigt. Sedan sade han att folket hade samlats för att de följde sin marabou (muslimsk ledare) som de uppenbarligen hade stor vördnad för. Vördnaden kändes påtagligt och var kopplad till en glädje. En kille (bayfaal att döma av hans kläder) hade en enormt tjock klubba som han slog i marken som man slår en yxa på en rot. Jag vet att muslimer inte själva tänker som jag, men för mig ter sig deras vördnad för vissa visa män nästan som människodyrkan. Och jo, det finns olika slags muslimer och olika slags islam.

Överlag är jag mycket nöjd med vårt seminarium. Jag har inte behövt göra mycket, vilket är ett tecken på att saker fungerar som det ska. Dessutom är undervisningen kombinerad med mycket bön, sund i sin betoning av den kristnes ansvar för barnen och glädjefylld med lovsång. Jag tror det är många söndagsskollärare som blev inspirerade och styrkta i sin roll. Be gärna för dem och för att deras arbete ska kunna väcka en ny generation och sprida liv i församlingarna redan nu. Nästan varje församling har också bildat en söndagsskol-kommitté. Be att de kunde bli en styrka för varandra och att det inte skulle uppstå stridigheter t.ex. om användning av söndagsskol-kassan. Lärarna beslöt också att bilda en gemensam kommitté för alla kyrkans söndsagsskol-lärare. Det är fint att de har sådana initiativ!

Mammor hade tagit med sig barn. I början var de väldigt försiktiga, med de blev modigare mot slutet av veckan. Härliga ungar! Ibland störde de en del och då satte en av våra föreläsare igång en film åt dem. Här sitter de vackert på rad.

Smågruppsarbete. Seminariet innehöll många praktiska övningar, vilket jag också är nöjd med.



söndag 28 maj 2017

ungdomsläger i Fayil

Faticks församling ordnade ett veckoslut för ungdomar. Igår åkte jag och Anne Marie dit efter jobbet. Vi orkar inte vara med hela veckoslutet eftersom vi har seminarium hela nästa vecka. I väntan på att Jesusfilmen skulle riggas upp satt vi tillsammans med Antoine Diouf (församlingsförskollärare) och en del barn. Antoine fick dem att börja sjunga, Anne Marie fortsatte underhållningen med att få barnen att dansa.



video

Efter ett tag föreslog jag Följe John och så fortsatte det med den ena idén efter den andra tills det blev för råddigt och en äldre kvinna började tala om annat med oss vuxna. 

Det var en angenäm kväll. 

torsdag 25 maj 2017

Tankar från månaden


Bröllop. Vi har suttit en stor del av dagen och jag börjar bli ordentligt trött på att kommunicera på ett språk jag inte behärskar enligt traditioner jag är novis i. Så blir det bönedags. Äldre kvinnor ställer sig på mattan och börjar följa de välkända rörelserna. Jag känner en andäktighet som lockar. Jag vill också. Om inte annat, så för att få ett avbrott i att vara social. Istället kunde jag få en stund med den varelse som accepterar mig, som påminner mig om vila och livsglädje, som hjälper mig att hantera osäkerheten då jag inte känner samhällskoderna. En vördnad inför det heliga. Ett sätt att visa var jag står religiöst (vilket iofs inte är islam). Ett sätt att dela andakten. Att bekräfta vårt gemensamma behov av Gud. Jag lockas av islams bönerörelser och respekt inför universums skapare.


Ibland skulle det vara lättare att ha yttre markörer för att visa att jag inte är tillgänglig utan fokuserad i bön. Det är fint i islam. Det är ok att ta en paus för att satsa på det andliga – fem gånger om dagen. Då respekteras stunden. I övrigt tenderar senegaleser att avbryta vad som helst för att hälsa eller ställa en fråga. Det är totalt ok att störa nästan när som helst. Man respekterar folks rätt att bli besvarade och bekräftade, inte rätten till att koncentrera sig tills man är klar. Men om du ber som en muslim, då får du vara i fred. Ibland önskar jag mig detta socialt accepterade yttre tecken på samtal med Den Heliga. 


söndag 21 maj 2017

Hur man inte ska lifta

Förra veckan fylldes äntligen hålen på min gård igen. Jag blev såå glad! Barnen i grannskapet hade börjat sporta med att springa på kloaktunneln och hoppa över slangen som förser mitt hus med vatten. Jag försökte förklara för dem att om slangen gick sönder så skulle mängder av vatten läcka ner i hålet, rasera sanden runtomkring och därmed rasera muren till min gård. De lyssnade, men det kom ju hela tiden nya barn som inte visste vad jag sagt de andra.Så jag var ytterst glad att äntligen slippa gå över en bro till mitt hus och istället köra in min bil på min gård. Nu kunde den äntligen tvättas regelbundet!

Dagen efter kom jag hem efter en lång dag. Genast hörde jag ett jamande. Det kom från bilen. Under bilen. Till slut hittade jag källan! Den gula parveln med blå ögon som ni ser härintill satt på hjulaxeln bakom vänster framdäck. Jag fick tag i ett ben och drog ut den pyttiga och underbara kattungen som till slut fick sitta i min ficka medan jag bar in saker från bilen. Den enda vettiga förklaringen var att kissen stigit på medan bilen var parkerad på jobbet och att den sedan hållit sig fast för kära livet medan jag körde 1,5 km hem. På tillbakavägen satt hon i en låda i framsätet istället. Väl framme verkade hon känna igen sig, hälsade överlyckligt på en frass och kilade sedan hastigt in i brädhögen där hon verkade vara van att sitta. Senare såg jag ett storasyskon på kyrkans gård (åtminstone hade de samma färgskala). Hade redan börjat fantisera om att ha en kattunge, men det är bättre så här. Vad skulle jag ha gjort med den på semestern?


tisdag 16 maj 2017

...bidde bara så fel

Ibland blir det bara så fel. Igår var en sådan dag. Jag skulle hålla lektion om att använda leksaker i förskoleundervisningen och hade inte haft tid att förbereda mig på serer, eftersom vi har många saker på gång igen. Översättningen tog ganska länge, så ibland försökte jag ändå tala serer. Emellanåt funkade det, men ofta måste även min dåliga serer översättas och även det blev låångt.

Ett av problemen var att jag ett tag talade om känslor. För det första avgränsas inte orden på samma sätt i västerländska språk som och i serer. Jag kan inte förklara för jag har inte koll på känslor på serer, men ett liknande fenomen förekommer med färger. Ordet för röd betyder inte bara röd utan olika nyanser av brunt, medan det är oklart vad man ska kalla gult. Sererernas uppfattningar om känslor verkar dessutom vara väldigt långt från västerländsk psykologi. Resultatet blev att översättningen blev långa förklaringar av vad jag försökte säga och jag vet sannerligen inte om översättaren visste vad jag sade på franska. Om någonting är för främmande finns det få beröringspunkter att återkoppla till.

Till slut hade vi 20 min kvar. Med facit i hand borde jag ha avslutat eller valt ett enda konkret pyssel. Alla var trötta och irriterade på alla oklarheter. Tyvärr valde jag att försöka förklara hur man kan ha olika målsättningar med att använda klossar i undervisningen. Det var ju att avhandla målsättningar som var hela poängen med det här seminariet. Men ibland är det bara bäst att bekänna sitt nederlag i god tid.