torsdag 27 november 2014

Serere matematik

Att studera serer är en upplevelse. Folk berömmer en gärna för att det går framåt.  De är verkligt uppmuntrande. Samtidigt kan de plötsligt börja tala snabbt och invecklat så att jag tappar bort mig helt. Barn är bra att tala med för de kan sällan så många andra språk. Dessutom skrattar de då man säger fel och så kommer man kanske på vad man borde ha sagt.

Än så länge är serere lättare än franska. Kanske för att vi inte kommit till samma nivå i serer som jag kom till med franskan i Vichy. Att lära sig grunderna är lättare än nyanser. Just nu håller vi på med pronom complement d'objet... exempevis: "gijaaxoong" dvs "jag länge sedan (underförstått :"sett") dig".

Men här är kruxet: Serer har tre tidsformer varav alla har fem mode (ungefär: uttalande, svar på fråga, svar på frågan vem, tillstånd och en form som kan beskriva "som, då, när, varhelst, närhelts mm"). Vissa modes kan kombineras med varandra och alla personer (jag, du, hen, vi, ni ,de) har egna former, precis som i många andra språk. Dessutom finns terminativ (beskriver ungefär svenskans: måtte, må, att, så), hypotetik, konditionalis mm. Vissa modes kan ibland kombineras med varandra och så har vi förstås passiv varianterna av alla former... Vad blir det månne..?

(3 tempus +3 andra former)  x 5 modes = 30. 30 x 2 för passiv =60... Ok, det var kanske inte så många kombinationer som jag trodde. Men till detta kommer alltså att man kan lägga till uttrycket för vem som gör vad åt vem: du ser mig, hen ser mig, ni ser mig, de ser mig ("jag och vi ser mig" uttrycks med reflexiv). Och man gör det en aning olika, beroende av vilken av de fem moden som används och i vilket tempus. Då blir det 3 x 60 = 180 saker att minnas... (x 6 personer = 1080 kombinationer). Blev det nu månne rätt?  Ah! Glömde negationsformerna dvs x 2! Ja just det, pronom complement d'objet gäller bara mig, dig, hen och inte oss, er, dem, så då ska det alltså divideras mer två? (För att inte tala om substantivens konsonantväxlingar. Dessutom har vår lärare berättat att adjektiven är invecklade.) Lyckligtvis finns det vissa liknande drag i formerna vilket hjälper en att organisera upp minnet...

Det låter värre än det är. Men då kan man minnas att de första finländarna inte hade någon lärobok. Kanske du nu tror att jag är helt urled på språket, men det är jag inte. Då det kommer till praktiken njuter jag av själva pusslandet i att försöka ta sig fram med det lilla man kan. Oftast går det att säga väldigt mycket med ganska lite.




söndag 23 november 2014

Domssöndag

Imorgon kommer jag att träffa Jesus. Han kommer antagligen att stå utanför min port på morgonen då jag ska backa ut på vägen. Hans kläder är trasiga och smutsiga och i handen har han en skål med gult lock som han skulle vilja att jag sätter slantar, socker eller ris i. Jag kommer att säga: "Nej, idag har jag inget, Jesus" och skaka sorgset och ursäktande på huvudet. Kanske jag möter honom en gång till vid centret då jag parkerat bilen. Han är kanske nio år. Jag kommer att svara på samma sätt, kanske försöka mig på en artighetsfras, och fråga hur de där hemma har det. Sedan kommer han och jag att bli förlägna, för vi vet båda att han saknar sin mamma jätte mycket och det är länge sedan han sett henne.

Jesu liv är hårt och han har knappast någonstans där han är riktigt trygg. Ändå har han tur som kommit just till Fatick. Här är livet inte lika otryggt som i Kaokack eller Dakar, och kanske Jesus har adopterat en kvinna som sin mamma för att ersätta den riktiga som finns långt borta. Hans nya mamma tvättar hans trasiga kläder och ser till att han får mat. Om Jesus har något problem kan han berätta det till sin nya mamma och hon tar sedan upp det med maraboun. Men det är ingen bra idé att jag skulle adoptera Jesus. Det skulle kunna leda till problem med det muslimska samfundet.

Jesus, hur kan jag göra för att hjälpa dig utan att stöda den som tvingar dig att tigga? Kanske jag måste börja gå runt med jordnötter i väskan?

Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. [...]Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Matt. 25



Ps. Du kan söka inlägget om sufisk islam ifall du vill veta mer om vad jag skrivit om här.

lördag 22 november 2014

musik

Jag lyssnar en hel del på musik från youtube. Här är ett klipp jag aldrig trodde jag kunde bli trött på. Den är så vacker, men jag har lite lyssnat sönder den tyvärr... under flera år.




fredag 21 november 2014

vardag med lite fest


Här är lite materialistiska inblickar i vardagen. Vi börjar med några inköp:
Ja först till höger, ett experiment som jag så sakteliga håller på med. Jag tänker göra ett kylskåp av lera för att se hur och om det fungerar här. Har inte kommit så långt ännu. Till vänster ser ni en traditionell spis, en furno, och en påse med tillhörande kål.
Uppvärmd kol kan t.ex. läggas i aska i ett lerkärl som man sedan sätter rökelse i, cuuraay.

Jag har länge sökt skor så jag skulle kunna springa och hittade ett par använda på torget i Mbour. Sökte på google för att se hur de skulle tvättas. Tyvärr får jag vänta ett tag på att använda dem, för jag har fått en ordentlig förkylning. Man ska vara försiktig med luftkonditionering.
Med jämna mellanrum ska man också ta maskmedel i detta land.


Tack till Borgå svenska som tänkt på mig med en höstgåva! Det är uppskattat.

Och tack till KU och Petrus och Vasa svenska som försett mig med saker att läsa!

torsdag 13 november 2014

Kungens hem

Idag besökte vi från språkkursen serere kungasläktens hem och gravar. Där bor fortfarande hans barnbarn, men mest kvinnor. Kungaskapet ärvdes förresten på mödernet. De första kungarna bodde någonstans närmare kusten, men en kung fick budskapet att flytta till Diakhao (Jaxaaw) och han installerade sig där. På den tiden fanns där ingenting annat. Här nedan ser ni trädet under vilket man kunde tala med kungen samt graven på den första kung som installerade sig där.




















Vi träffade den sista kungens dotter (om jag förstod rätt). Hon guidade oss mellan gravarna och presenterade oss för de andra familjemedlemmar som bodde där. Hennes sätt att föra sig var verkligt värdigt och med en trygghet som människor med auktoritet brukar ha. Det var inte svårt att tänka sig att hon var kungadotter. Den sista sererkungen dog på 1960-talet.

Platsen andades ett lugn, som jag associerade till Gorée (slavön) trots att det inte var samma slags lugn. Då vi skulle gå såg vi en man som satt på huk i tydlig andakt vid en av gravarna. Kungarna hade även en andlig roll i sererernas tro. Det var vid graven under trädet mannen satt och bad/visade vördnad.

Efteråt tog vi en liten sväng till marknaden. 

Serere kulturen är ganska hemlighetsfull. Man ska inte berätta för mycket om det man hör. Jag inleder gärna till diskussioner om allt möjligt och vissa saker ska man vara försiktig med att fråga om. Men jag har ofta fått höra en hel del om den traditionella tron. Det fascinerar mig att försöka sätta mig in i hur serererna upplever saker. Gärna skulle jag skriva om det jag hör och diskutera det med andra, men någonting säger mig att vara försiktig. Det känns som om det jag hör sägs mig i förtroende (eller åtminstone någonting ditåt). Det förtroendet vill jag inte svika, speciellt som jag vet att många har svårt att respektera en tro som ofta förlöjligas i västerländska kretsar.  





tisdag 11 november 2014

Glimtar 2

I början av november firade senegaleserna en fest som heter Tam Xarit och som kopplas till det muslimska nyåret. Här tar det sig lite andra former än i andra länder. Man äter couscous med en mycket god sås. Barnen gör något som jag associerar till halloweens trick and treat, lussande och att gå och sjunga christmas carrols spetsat med dans. Barnen klär ut sig till det motsatta könet (och i denna kultur väcker det mycket hysteriska skratt) och går runt i gårdarna medan de ropar ut nonsen-fraser eller lustigheter: tajaboon! - walla!

Jag och vår praktikant Inka hängde med då min granne tog sina barn på en runda. Det innebar att jag blev tvungen att dansa en del, men det var verkligt roligt och det tyckte de vi hälsade på också.


Eftersom jag varit på några begravningar, och det finns vissa fraser som man gärna upprepar under kondoleanserna, bad jag vår lärare att gå igenom dem. Senare visade det sig att det finns motsvarande fraser (positiva) för att gratulera till en ny baby. Här är kondoleanserna löst översatta:

Kondoleant: Mina kondoleanser angående den döda.  
Svar: Kondoleanser till dig med.
K: Må Gud vara hen nådig och må hen träffa nådens ängel 
Sv: Amen
K: Må hen ha det bättre där.
Sv: Amen
K: Må hens offer vara länge i era händer (Må hens minne leva länge bland er.)
Sv: Amen 


Under veckoslutet var jag på en kvinnokonferens för missionärer som talar engelska. Den hölls på ett hotell och jag hade länge sett fram emot att lovsjunga, träffa andra missionärskvinnor för att se vilket arbete de gör och skapa kontakter. Det blev inte riktigt vad jag tänkt mig eftersom jag var verkligt trött. Men jag hade många givande samtal med kolleger, lyssnade till bra undervisning och det var mycket avslappnande och skönt. Träffade dessutom en kvinna som undervisar i en dövskola i Dakar så det inspirerade. 

Jag bländades av solen, men ville visa den vackra stranden. Såhär rent brukar det inte vara på allmänna stränder. 


Här är några målningar av en lokal konstnär som heter Seck. Bilderna föreställer kvinnor i olika arbeten samt en man som kallar till traditionell brottningsmatch. Jag rekommenderar hans alster!

Be gärna för mig! Det myckna studerandet (och annat sittande) har gjort min kropp trött - mer specifikt: axlar, rygg och nacke. Det vore nog en bra idé att ta mer promenader och stretcha. Annars mår jag mycket bra.


lördag 1 november 2014

Allhelgona

Jag har länge önskat stifta bekantskap med katolska kyrkan i staden. Idag blev det av med allhelgonamässa kl 9 på morgonen. Plötsligt insåg jag att jag inte hade några festliga kläder enligt katolsk sedlighetsstandard: vältäckta axlar och armar, skor istället för sandaler. Väl framme insåg jag att det var onödiga bekymmer. Den stora kyrkan var fylld med folk. Kvinnorna till vänster och männen till höger. Klädseln var traditionellt lokal dvs många bara axlar och armar sant sandalskor.

För en toubab som jag var det skönt att märka att första sången kören sjöng var Laudate omnes gentes som kommer från Taizé. Igenkänningsfaktorn var hög. Liturgins melodier var i det stora hela samma som Finlands lutherska kyrkas tidigare liturgi. Instrumentet var orgel. Allt gick på franska eller latin. Jag började fundera om katolska kyrkan inte hade glömt lite vad den gått in för under Vatikankonciliet II.

Men sedan kom vi till evangelietexten. Plötsligt stämde kören in med trummor och serer, evangeliet lästes på serer och predikan hölls på serer med viss korta inslag av franska. Det var mycket mäktig musik, välorganiserad och medryckande. Jag var nog den i kyrkan som hade svårast att låta bli att dansa. (Tydligen gör man inte så.) Vid nattvarden var det latin, orgel och franska som gällde igen, men gitarren ackompanjerade musiken ibland. Sedan gick hela församlingen till begravningsplatsen, men jag körde hem. Mässan tog ca 2 timmar.